Jag reser ju ganska mycket, det kan nog ingen bestrida. 2017 blev det 18 resor till 16 länder. Jag föredrar att resa med sällskap, jag tycker det är tråkigt att resa själv. För att inte slita ut mina vänner helt och hållet så brukar jag varva lite vem som får följa med på mina resor.

Eller får och får… Vem som vill. Vem jag lyckas övertala. Nu ska ni få känna mina vanligaste resekompisar lite närmre. Vad roligt! Maxime är en given etta (på alla sätt), sen kommer övriga vänner alfabetiskt.

Läs mer: Mina tankar kring att soloresa

Iran - Isfahan-2
Jag i Iran år 2016

Maxime

Underbara, fantastiska Maxime! Min dotter och medägare av Ladies Abroad. Vi har gjort en massa resor tillsammans och jag är så glad att hon alltid har velat följa med mig på resor. Här fanns inget tonårstrots eller föredrog annat sällskap. Då hon som 12-åring en dag klämmer ur sig jag vill se pyramiderna i Egypten blir jag så glad att vi åker redan två veckor senare. Vilket underbar önskan att ha, tyckte jag.

Roligast tror jag vi hade de två åren Maxime bodde i New York och jag hade en ursäkt att åka till New York tre gångar per år. Att besöka någon i som som bor i en stad är något helt annat än semester.

osterrike-bad-gastein-austria
Maxime i Bad Gastein år 2017

Brit

Brit är min mamma! Som jag har skrivit om tidigare så gillar båda mina föräldrar också att resa. Vi har inom familjen en tradition med att ge min mamma resor i kombinerad julklapp och födelsedagspresent; hon fyller år i februari. 2015 gav jag henne en resa för oss två till Edinburgh, 2016 fick hon en resa till Svalbard tillsammans med oss alla tre. Senast var det en resa till Färöarna som låg under granen och i april var vi där.

Min mamma vadar i Döda havet i Israel år 2012

Christiane

Min lillasyster! Tre år yngre än jag och ett perfekt resesällskap eftersom vi har samma bakgrund och gillar det samma. Till trots för att vi utseendemässigt är något olika! I vuxen ålder har vi varit i London, i Wien, på Sri Lanka, i Malaysia och Thailand och nu senast i Argentina och Uruguay tillsammans. Christiane har precis flyttat till Oslo från Berlin och i Oslo äger hon en piercingstudio med fem anställda.

Christiane i Thailand år 2013

Hanne

Jag lärde känna Hanne då jag under åren 2003 till 2006 jobbade med IT på norska Näringsdepartementet. Hanne jobbade, och jobbar fortfarande, med IT inom regeringskansliet i Oslo. Hanne och jag var 2016 i Iran och 2017 i Georgien och Armenien. Var går årets resa till lite ovanligare destinationer?

Hanne i Persepolis i Iran år 2016

The Herings

I juni i år var jag på en tvåveckors bucket list-resa i Alaska med resebloggkollegorna Jeanette/Jeanette Seflin, Katarina/Äntligen vilse och Sofia/Fantasiresor. Verkligen en underbar resa på alla sätt; ingen sura miner när maten skulle fotas först och det skulle poseras stup i kvarten och alla skulle fota varandra med varandras kameror. Otroligt samkörda och med gemensamma intressen. Vi både upptäckte vacker natur, drack alldeles för mycket öl, gjorde billiga amerikanska ansiktsmasker och skrattade så det ekade hela hotellet och lyssnade på Dolly i bilen till öronen blev svettiga. En konstellation som tål att upprepas.

Var namnet The Herings kommer från? Well; vi tyckte vi skulle starta ett band eftersom vi var på turné i Alaska. Vår bil hade nummerplåten Hering. Och resten är historia. Bilden ägs av Katarina Wohlfart.

Irene

Irene blev min väninna genom Tone då jag var 16 år. Irene jobbar som psykolog i Oslo och vi har gjort många resor tillsammans. Vi har röjt på grekiska öar, vi har besökt hennes pappas familj i Kalamata i Grekland, vi var i Thailand år 2002, Indien år 2004, Italienska rivieran och Korsika 2002 samt London och Madrid år 2015. Då Irene var utbytesstudent i Sydafrika år 2000 var jag inte sen om att boka en resa dit, tillsammans med Marie-Helen och Tone.

Irene vid Cape Point år 2000

Lotta

Lotta jobbar som konsult inom IT och var en period inhyrd på Länsförsäkringar, där jag är anställd. Vi började prata då jag hyrde in en ofattbart snygg konsult och placerade honom bredvid Lotta. Hon såg sig tvungen att höra av sig till mig och tacka för detta ögongodis.

Det ene ledde till det andra och plötsligt var vi på semester tillsammans i Camparien i Italien; jag behövde som vanligt en chaufför och kunde locka med gratis boende via HemByte. Bara några månader senare åkte vi till Rom, Viveca var också med. Sommaren 2016 var vi på bilsemester på Balkan, tillsammans med Viveca och Lottas dotter My och i år var jag igen på sommarsemester med Lotta och My i Frankrike.

Lotta i Ystad år 2017

Marie-Helen

Denna snygga kvinnan lärde jag också känna via Tone. Marie-Helen jobbar också inom IT; efter att i många år ha konsultat så tog hon för något år sen anställning som gruppchef på en av Oslos största banker. Marie-Helen och jag har varit otaliga gångar i London i mitt tidigare liv, i Thailand år 2001 med Irene och nu senast i London igen år 2015. 2016 var de norska väninnorna i Palma, utan att jag kunde följa med. Hur kunde det bli så?

Marie-Helen, Irene och Tone i London år 2015

Mija

Mija är en nuvarande kollega och väninna, det vill säga att hon jobbar med IT på Länsförsäkringar. Hon är också en del av Strapetsfinnegänget. Utöver strapetsfinneresorna så var vi vid Gardasjön i fjol, där Mija var chaufför och jag var trevlig och tacksam. Och kartläsare, självklart. Igen kunde jag också erbjuda gratis boende via HemByte, bra sätt att locka med en chaufför på resan. Mija är och hennes bil kommer också och hälsar på i Oslo varje sommar.

Mijas baksida vid Gardasjön år 2017

Strapetsfinnegänget

Strapetsfinnen är min träningsklubb med nio nuvarande och tidigare kollegor. Namnet fick vi efter att Petra, som är känt för både felstavningar (där den mest legendariska är det är viktigt att vi går korrekta sängvägen i stället för korrekta sändvägen i mail då hon var ny som chef) lyckades säga strapetsfinnen i stället för stafettpinnen vid ett tidigt tillfälle i klubbens historia. Fråga inte, men vi var snara med att döpa oss själva till Träningsklubben Strapetsfinnen. Vi har varit både i Tallinn och Amsterdam. Dags att ta tag i att boka ny resa, känner jag.

Strapetsfinnen i Tallinn

Tone

Tone lärde jag, lämpligt nog för detta temat, känna då vi var på samma skidresa till Chamonix då vi var 16 år. Detta var under sportlovet och redan under påsklovet åkte vi tillbaka. Sommaren kom, vi beslutade oss att tågluffa och åkte igen förbi Chamonix. Året efter tågluffade vi igen och sen flyttade jag till Stockholm.

Tone flyttade till Chamonix där hon åkte skidor, sen ett halvår till Israel där hon jobbade på kibbutz. Så blev det en bachelorgrad i London, några år i Oslo innan det blev en masteruppsats och ett bröllop på Cuba! Men vi har också hunnit med Grekland tillsammans med Irene, Sydafrika år 2000, flera Londonresor (nu senaste med Marie-Helen och Irene år 2015) och Madrid. Senaste tillskottet på resefronten var Colombia i januari i fjol.

Tone i Colombia år 2017

Viveca

Viveca och jag är också kollegor men Länsförsäkringar är ett stort företag och jag lärde känna henne via en gemensam kompis utanför jobbet. Sen råkade vi vara kollegor. Vi hittade varann genast via intresset för att resa, samt att testa restauranger i Stockholm.

Jag tror första resan var Sicilien år 2012, sen kom Vietnam och Kambodja över jul och nyår 2014/2015, Rom 2015, Balkan roadtrip 2016, nyår 2016 i Kiev, Cuba och Jamaica senaste jul och nyår. Viveca och jag har också sammanfallande intressen och tempo på semestern, det som skiljer är sovmönstret. Viveca är vaken länge och gillar sovmorgnar medan jag somnar som en stock och vaknar ganska tidigt. Oftast löser vi det genom att jag går till stranden tidigare eller gör en extra runda och kollar in de mer okända palatsen som bara en inbiten konstvetare har intresse av.

ystad-skane-osterlen-sverige
Smygbild på Viveca i Ystad sommaren 2017. Viveca är lika fotoskygg som jag, så att ta en bild på henne är inte lätt.

Vilken rolig artikel att skriva! Hoppas ni uppskattar lika mycket att få lära känna mina resekompisar bättre som jag tyckte om att skriva detta.

Föregående artikelCarilo – En argentinsk sandig badort
Nästa artikelGrönland från 10 000 moh och en äkta fotoentusiast väljer alltid fönsterplats – Dag 1 och 13 av #4WomenInAlaska roadtrip

6 KOMMENTARER

  1. Gud vad kul att läsa. haha. the herings ja. Det är så underbart och skriva sig genom alla dagarna nu för en liksm verkligen återupptäcker allt vi upplevde. En glömmer så fort och det är så kul att minnas.

Lämna ett svar till Lena Löfblad Avbryt svar

Please enter your comment!
Please enter your name here