Hemsedal är alla norrmäns favorit skiddestination. Här finns de bästa pisterna och bästa afterskin. Men det är väldigt fint här också på sommaren och ett mecka för den friluftsintresserade. Och efter att toppenhotellet Fyri öppnade förra året är Hemsedal min bästa semesterdestination i Norge.
När jag fyllde år förra våren var presenten från mina norska väninnor att vi skulle en helg till Hemsedal och Fyri. Jag blev så glad, jag kunde inte fått en bättre present!
Nu kör vi på med våra bästa sommartips för Hemsedal.
1. Bo på Fyri Resort
Det tar knappt tre timmar att köra till Hemsedal från Oslo, Siri och jag startar tidigt och är framme så att vi börjar med en sen lunch. Glädjen är extremt stor när vi checkar in och det visar sig att vi har blivit uppgraderade till tre sviter. Tack så mycket!
Fyri är precis lika bra som förra året. Jag älskar upplevelser där hotellet är i centrum och inte bara en säng att sova i. Vi varvar vår tid mellan de fina sviterna, pool club, äta god mat och dricka smarriga drinkar samt att njuta av den svindlande naturen. Och det är de underbara naturupplevelserna vi nu ska fokusera på.
Läs mer: Mitt förra besök på Fyri Resort
2. Vandring till Putnaklanten och Harahorn
På lördagen har vi bokat dubbel pool club på hotellet från klockan 15 till 19, ett vanligt pass är två timmar. Vi vill ut och se lite natur i Hemsedal innan detta, men vi är här för att umgås och njuta av hotellet, så vi enas om en kortare vandring.
Valet faller på Putnaklanten, en höjd lagom att gå upp och med vackraste utsikten över Vavatn. Från vi parker vid vattnet tar det cirka 30 minuter att gå upp, vilket är en lagom vandring utan att jag hinner tröttna och ha tråkigt.
Där uppe finns ett monument i form av att stort kors med en plakett med fredabudskap. Och en utsikt som gör mig helt knäsvag. Rakt fram skimrande blått vatten med en och annan båt som tuffar fram. Nära vattnet några timmerstugor med torv på taket och bakom Vavatn reser bergen sig. Jag älskar vyer som detta!
Medan jag är mer för utsikt är mina väninnor mer för fysiska utmaningar, så de fortsätter upp till bergstoppen Harahorn, som också kallas Harahødn, på 1581 moh. Jag njuter extremt mycket av min tid där nere på Putnaklanten och sitter mest och bare ser på sjön och bergen. Marie-Helen ringer mig från toppen och av en hädelse tar vi båda skärmdumpar av det pågående samtalet.
Här finns en utmärkt lista med topp 20 vandringar i Hemsedal, för den som är ute efter andra alternativ.
3. Vattenfallet Rjukanderfossen
På vägen tillbaka stannar vi till vid Rjukanderfossen, vilket är ett fint vattenfall i Hemsedal. Här tar det fem minuter att gå från parkeringsplatsen, så detta är en utflykt som passar de flesta. Dock på en bredare stig genom skogen.
4. Huset med träden genom taket nära Tuv
På väg tillbaka passerar vi ett ökänt hus, nämligen det som har flera fullstora tallar som sticker upp genom taket. Frågorna i mitt huvud dyker genast upp; hur länge har huset varit övergivet för att detta skulle kunna hända? Huset i sig ser inte så strandsatt ut. Hur snabbt växer en tall? Hur kunde trädet börja växa där, var det redan hål i taket och trädfröet flög in med vinden? Eller började träden växa inuti huset och bröt sig ut genom taket?
Berätta gärna, den som vet.
5. Ridning på Haugen gård i Lykkja
Norrmän flest föds med skidor på benen (är ett ordspråk i Norge) men Irene föddes på hästryggen. Så självklart ska vi rida innan vi lämnar Hemsedal.
Vi bokar tid hos Haugen gård i urvackra området Lykkja, en kort biltur öster om Hemsedal. Jag är inte supertaggad på denna aktivitet då jag är mer än en aning rädd för hästar.
På plats ska vi först borsta hästen och sätta på sadeln. Det är Marianne, som äger hästgården, som tar med oss ut. Hon fattar mitt ointresse och hjälper mig både att borsta och lägga upp sadeln, även om hon säger åt mig att min häst och jag borde bonda lite.
Sen är det ut och rida. Först längs en grusväg. Jag har totalpanik och håller mig samtidigt fast både i sadeln, snören från hästmunnen och runt hästhalsen. Detta är inte alls kul men bara att bita ihop.
Efterhand börjar jag slappna av något och någon halvtimme in har vi kommit upp på öppet berg. Utsikten är fantastisk och jag börjar faktiskt njuta av det hela. Pratar lite med min häst, som jag har förträngt namnet på, och klappar den på halsen. Tänker att detta är ju ganska kul. Och utsikten-utsikten-utsikten!
Det är då det händer. Hästen snubblar till lite och ena frambenet viker sig, så att knät slår i marken. Innan jag helt fattar vad som händer har den återfunnit balansen. Men om jag hade dödsångest någon timme tidigare så är jag nu helt säker på att min sista timme har kommit. I min hjärna är min kuse är totalt ostadig och opålitlig, den kommer vilken sekund som helst att snubbla till igen, ramla och jag kommer att mosas under hästen. Jag kommer att dö under en häst. Och det vill jag inte.
Precis när jag tänker att jag måste säga till Marianne att jag måste ner på marken pekar hon en kort bit precis framför sig och säger att där ska vi ta paus och gå av hästen. Att jag blev glad var en underdrift. Det visar sig att vi med detta är klara med ridningen, vi ska nu leda hästarna ner en ganska brant backe tillbaka till gården. Ja tack, inga fler potentiella dödsolyckor.
Det måste dock preciseras att de fyra andra, som alla är mer hästvana än jag, älskade varje sekund av turen. Typiskt att det var min häst som skulle snubbla lite, precis när det hade börjat gå bra också.
Tillbaka på gården får vi ta av sadeln igen och leda hästarna tillbaka till stallet. Sedan är årets ridupplevelse över. Det är också vår weekend i Hemsedal och vi beger oss tillbaka mot Oslo.
Flertalet av bilderna är mina men en och annan är lånat från mina finaste norska väninnor.
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
