Kunta Kinte var en av huvudpersonerna i boken, och senare TV-serien, Rötter. Han föddes i Jaffureh, och skeppades senare till USA som slav. Ön där slavar från flertalet västafrikanska öar hölls innan de skeppades till USA heter Kunta Kinte Island, tidigare James Island, precis utanför Jaffureh.

Ving har en utflykt kallad Roots till både Juffureh och Kunta Kinte Island, men vi valde att hyra egen bil med guide och chaufför som tog oss dit. Kostnadsmässigt gick det ut på ungefär det samma, men vi ville inte åka i kogrupp. Vägarna till Kunta Kintes Island och Juffureh är inte riktigt vad vi vill kalla en väg och man måste ha en fyrhjulsdriven bil för att kunna ta sig fram. Vägen är bitvis endast hjulspår på rö ökensand, dvs ingen asfalt. Åker man med Ving åker man båt från hamnen i Banjul till Jaffureh. Gissningsvis kul det också.

Först åkte vi förbi en mycket fin strand som vi önskade se. Vi var självklart tvungna att ta ett bad, och vi körde omkring på stranden i vår jeep. Nästan inga personer på stranden, och vi åt lunch med vår chaufför och guide. Längst bort på stranden höll lokala fiskare till, och de fångade bla djur som levde i vattnet och som såg ut som de största sniglarna jag har sett i mitt liv.

En Maxime-prick som står i vattnet på den fina stranden

Tyvärr stängde de snigelliknande djuren sig när man lyfte upp dem.
Egentligen är det bruna utfällt och allt innanför är bara en
enda gigantisk slemboll.

Sen fortsatte till Banjul för att ta oss over Gambiafloden till staden Barra eftersom vi nu skulle hålla oss på norra sidan floden. I Banjuls hamn fastnade vi i en lång kö av andra biler som också skulle över floden. Efter att ha väntat en halvtimme kom guiden och berättade att om vi mutade hamnpolisen så kunde vi komma med första båt över. Jag frågade hur mycket det rörde sig om, och han nämnde en summa strax under 100 svenska kronor. OK tyckte Maxime och jag; vi insåg att det skulle ta halva dagen att vänta in vår tur annars. Och det är ju inte så ofta man har möjlighet att muta polisen! Guiden tog oss med in i polisens airconditionerade vaktstuga, och efter en kopp te och lite smalltalk bytta lite växel ägare och vi var ombord på färjan.

Mutan

Mutar man polisen så får man köra ombord först!

Boskapsskötsel på Gambiafloden
Boskapsskötsel på Gambiafloden

Sen efter att ha kört en dryg timme på vägar utan asfalt kom vi fram till Juffureh. Här bor fortfarande Kunta Kintes släktningar. Vi gick omkring lite, sen åkte vi båt ut till Kunta Kinte Island. Eftersom vi var de enda som var där just då så var vi själv på ön med vår egen guide som ingick i båtbiljetten. Det var riktigt kusligt att vara på ön, och det gav en riktig fängelsekänsla. Många slavar fick vänta där i åratal innan de fick kliva ombord på båten till USA för att bli slavar, och det var många som dog redan på Kunta Kinte Island.

Kunta Kinte Island

Kunta Kinte Island från Jaffureh

Slave Yard på Kunta Kinte Island

Maxime på Kunta Kinte Island

Kunta Kinte Island
Vi åt middag i Jaffureh innan vi började färden tillbaka till Banjul, och vi lärde då känna ett nederländskt par som åkte dit med buss men som hade missat sista bussen tillbaka till Banjul. Snälla som vi var lät vi dem få följa med vår bil hem. Vi gjorde också en snabb sväng inom Senegal där vi fikade i en liten by, och våra nya vänner fick vänta i Gambia på oss för de hade inte med sina pass.

Tillbaka i Barra var det igen kö för att komma med färjan till Banjul, men eftersom vi inte hade bråttom nu så väntade vi in vår tur. Det fanns massor att köpa från kvinnor och barn i kön när vi väntade; både frukt, nötter och leksaker/skräp. Efter att ha suttit hela dagen i en öppen jeep och kört rally både på stranden och i ökenen var vi supersmutsiga. Överallt.

Jag smutsig i ansiktet och med helt smutsstelt hår

Maximes smutsiga ben och fötter

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here