Aktiviteterna är många och tempot bitvis högt under våra dagar på Svalbard. Men utöver utomhusaktiviteterna så finns egentligen inte mycket annat att göra än att sitta hemma i lägenheten eller fika på någon av stadens, för antalet invånare, många caféer. Så vi är mycket nöjda med vårt schema.

Dag ett är vi på snöskoterutflykt och dag tre på rundtur i en gammal kolgruva. Vår andra dag har vi bokat två aktiviteter; besök i en isgrotta inuti en glaciär under förmiddagen samt att åka hundspann under eftermiddagen.

Läs mer: Snöskoter och rundtur i kolgruvan

Utöver Maxime och jag så består gruppen av vår syster/moster Christiane och hennes man Florian, samt vår mamma/mormor Brit. Resan är allas julklapp till vår mamma/mormor/svärmor.

svalbard-isgrotta

Isgrottan inuti glaciären

Klockan nio på morgonen står vi klara för upphämtning utanför Mary-Anns polarrigg. Det börjar bli en vana nu och det är grupper till många olika aktiviteter som plockas upp i olika minibussar. Men inte vi… Vi spanar och spanar efter vår minibuss; gissa om vi blir häpna när det i stället kommer en enorm snövessla och hämtar upp oss i stället!

Läs mer: Våra 12 bästa tips för Svalbard

Vi sitter varmt och skönt i vesslan medan vi kör bland bilarna på huvudvägen genom Longyearbyen för att ta oss opp till berget. Vi stannar, kliver ut och guiden pekar på en lucka mitt i en snöhög och säger Vi skal ned i hobbit-hulen der! Alla skrattar och tänker kul skämt, sen lyfter guiden på luckan och delar ut hjälmar. Jaha, bara att kliva ner.

svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta

Vi är alltså på väg rakt in i en flera tusen år gammal glaciär! Grottan har bildats naturlig och just den vi besöker har använts under många är för guidningar. Den stängs under sommarhalvåret och varje vinter guiderna kommer tillbaka så har den ändrats; där det i fjol var möjligt att ta sig från en del till en annan del har det nu blivit för smalt. Någon annanstans har en helt ny utbuktning bildats.

Vi går nerför en brant trappa uthuggen i isen, jag halkar redan på andra steget och kanar nerför på rumpan. Som tur var så håller jag mig i repet som hänger bredvid stegen, vilket drar ner farten. Inne i glaciären är det nollgradigt och vi färdas i långa gångar. Här och var ser isen ut som marmor och det blänker när vi sveper förbi med lamporna på våra hjälmar. Vackert och mäktigt, och jag imponeras igen över vad naturen kan skapa.

svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta svalbard-isgrotta

Efter någon timme är det dags att ta sig upp till ytan och solen igen. Guiderna serverar varm vinbärstoddy och vi njuter av utsikten över Longyearbyen.

Hundspann till Boltredalen

Efter en lunch, bestående av renskavspizza med lingon och aioli och lite vila hemma i soffan, är det dags för nästa aktivitet. Vi beger oss igen mot Mary-Anns polarrigg och denna gång är det en minibuss som plockar upp oss.

Läs mer: Välkommen till Longyearbyen

svalbard-hundspann svalbard-hundspann svalbard-hundspann svalbard-hundspann

Vi åker ut mot Boltredalen, till farmen där alla polarhundarna håller till. Vi är två på varje släde, en som kör och en som sitter på, och Maxime och jag delar släde. Varje släde dras av åtta hundar, och vi får hjälpa till att hämta dem från sina hundhus och spänna fast dem. Den hundskräck jag har är bara att bita i sig. Varje släde har hundar som går bra överens och inte ska börja slåss ut i spåret. Ja tack, säger jag till detta arrangemang.

Maxime kör först och jag sitter på. Vi börjar med en brant nerförsbacke och Maxime står på bromsen med hela sin kroppstyngd. Sen blir det flackare men det går ganska snabbt i alla fall. De små hundbenen rör sig som trumstickor.

svalbard-hundspann svalbard-hundspann svalbard-hundspann svalbard-hundspann svalbard-hundspann

Jag njuter av att sitta på och kunna fotografera och se på hundarna och funderar på att tacka nej till att byta halvvägs. Jag bestämmer mig i alla fall för att testa och tur är det; för att styra hundspannet är riktigt kul. Alldeles för snabbt kommer den branta uppförsbacken som markerar slutet och jag förundras över hur åtta ganska små hundar klarar att dra två personer och en släde upp. Men jag inser att de hundar som används under riktiga expeditioner drar bra mycket tyngre än vad våra hundar gör.

svalbard-hundspann svalbard-hundspann svalbard-hundspann svalbard-hundspann svalbard-hundspann

Klockan 19 släpps vi av vid vår lägenhet och vi hinner med att vila en halvtimme innan middagen.

Aktiviteterna var sponsrade av Hurtigruten Svalbard.
Text, bilder och synpunkter är som alltid våra egna.

2 KOMMENTARER

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here