Jag är mer än normalt kameraskygg och det finns inte många foton jag publicerar på mig själv. Jag brukar faktiskt inte ens tillåta att någon fotar mig. Men just nu är du med om ett konstnärligt experiment från vår Alaskaresa, för här är jag onekligen på bild. Och inte bara en gång…

Katarina har från sina Alaskafoton valt ut 19 stycken där jag är i fokus och redigerat dessa. Sofia har gjort det samma med foton på Katarina och jag med foton på Sofia, sen har vi skickat de till varandra för publicering på varandras bloggar. Ett sorts avancerat gästbloggande, men där ägaren av bloggen skriver texten och har en gästfotograf.

Jag ger er bilderna i kronologisk ordning, från vi landade i Anchorage till vi lämnade Alaska igen från samma stad 12 dagar senare.

Här hittar du Katarinas inlägg med Sofias bilder
Här hittar du Sofias inlägg med mina bilder

Klicka dig in på båda de andra inläggen. Även om jag inte går i taket över att publicera foton på mig själv så är de tre artiklarna tillsammans en väldigt kul helhet och en bra historieberättelse från hela semestern.

Första morgonen, Jeanette och jag utanför boendet i Anchorage. Vi är på väg för frukost, sen ska vi hämta hyrbilen. Det är när Katarina tar denna bilden hon kallar den en bandbild och det är då vi kommer på att vi ska starta ett band vid namn Hering; samma som registreringsplåten på vår hyrbil. Sen följer bandtänket oss hela resan.
Sofia och jag på väg in till frukostdinern i Anchorage.
Första amerikanska frukosten. Det går inte att se men jag ska strax äta världens snyggaste våffla med färska bär. De andre tre kör omelett.
Vårt första egentliga stopp är Kenai, vi hyr ett underbart AirBnB-hus vid namn Magic House. På kvällen skiner solen och vi beställer hemlevererad pizza till vår terrass.
Jag vet inte om bilden är från andra dagen i Kenai, då vi skulle fota örnar, eller från den mystiska staden Whittier. Det är svårt att utläsa från kronologin på bilderna och det regnade spik båda ställen. Visst ser jag ganska olycklig ut? Jag blir lätt det när det regnar.
Vi har nu kommit till nationalparken Denali och vi sitter på parkens buss som ska ta oss till utgångspunkten för vår hajk.
Någonstans tidigt under hajken. Jag antar att vi båda fotar/njuter utsikten. Och det ser ut som jag pratar och gestikulerar.
Också hajken i Denali. Sofia och jag tar av lite kläder; de åkte verkligen av och på hela tiden. Jag gick bitvis i t-shirt för att sen behöva ta på den vindtäta fleecejackan.
Jag fotar fjällen och dricker vatten samtidigt, och Katarina fotar mig. Vilken metagrej.
Ungefär vid högsta punkten under vår Denalihajk. Genom snö i juni och det blåser så det knappast går att prata. Fast på bilden ser det idylliskt och lugnt ut.
Tillbaka på lodgen efter hajken och vi köper thaimat till middag, som vi äter på balkongen.
Senare samma kväll, vi fotar alla tre solnergången över fjällen i Denali nationalpark. Ser du att alla har Alaska t-shirt på?
I Fairbanks; Alaskas näst största stad. Jag tyckte inte så mycket om varken den eller Anchorage; man åker nog inte till Alaska för städernas skuld.
I botaniska trädgården i Fairbanks. Jeanette och jag pratar om Oslo, om jag inte tar fel, eftersom hon har bott flera år i Oslo.
I Fairbanks, på terrassen som tillhör den runda jurtan som vi bodde i. Samma kväll kom en älgko med sin kalv gående förbi bara två meter från terrassen.
Här tror jag att jag är på väg över bron från parkeringen på ena sidan bron till andra sidan bron där kopparstaden McCarthy ligger. Vi har precis spenderat tio timmar i bilen, varav de två senaste på en grusväg.
Vi försöker gå de sju kilometerna mellan McCarthy och gruvorten Kennicott. Jag har på mig sneakers och flipflops i väskan (älskar mina 12 par flipflops) och här har mina sneakers precis blivit dygnsura. Det hjälpte inte att gå i diket. Bara några hundra meter senare vände vi och gick ut på stora vägen där vi fick lift med en hotellminibuss på väg till Kennikott. Även de med vandringskängor fick ge upp för allt vattnet; det var både för mycket och för djupt.
Midsommarafton 2018 spenderas med att kolla på alla säsongarbetare i McCarthy som spelar baseboll. Och deras hundar. Självklart kärade alla hundar ner sig i mig och ville leka kasta pinne; jag som är en kattmänniska.
Sista bilden i serien och vi är nu på resan sista stopp Eureka. Vi har redan avtalat denna bloggserien med varandras bilder och fast vi inte har avtalat vem som ska förse vem med foton så påpekas det att det behövs bilder på mig. Detta är med andra ord den enda av dessa 19 bilder som jag poserar för.

Samtliga foton och redigering: Katarina Wohlfart/Äntligen vilse

21 KOMMENTARER

  1. Hurra vad fint! Hoppas fler hakar på det här konceptet för är ju jättekul att se alla bilder på er andra (även om jag håller med om att det är lite som att dra av ett plåster när det kommer till att lägga upp bilder på en själv).

    • Visst är det kul upplägg! Så pass kul att jag lyckades släppa principerna. Mitt mål är ju inte att vara så personlig, så brukar inte släppa genom foton på mig själv då jag inte tycker jag blir snygg på bild. Dvs viktigare med fina foton än personliga.

  2. Jamen så där ja, det var väl inte så farligt? Lite som att hoppa i havet från en klippa. Lite otäckt innan, men skönt när man väl är i! 🙂

  3. […] Jag, Lena från Ladies Abroad och Katarina från Äntligen vilse har gjort en variant på gästbloggcirkel men med bilder på varandra från vår Alaska-resa. Jag publicerar alltså ett inlägg med bilder på mig tagna av Lena. Mina bilder på Katarina ser du på Katarinas blogg, och Katarinas bilder på Lena ser du på Lenas blogg. […]

  4. Jag gillar inte heller att bli fotograferad. Har ett arbete med mig själv där. Det kommer successivt. Jag är ju den jag är oavsett hur jag ser ut. Starkt av dig att lägga ut bilderna på dig när du känner ett motstånd. Jag ser iaf en glad och äventyrlig kvinna i vackra vyer. Trevlig söndag!

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here