Våra första två dagar i Alaska åker vi söderut, till halvön Kenai. Vi lämnar Anchorage under förmiddagen; efter att vi har ätit frukost och Jeanette, Katarina och Sofia har hämtat ut hyrbilen. Jag går tillbaka till hotellet vi hade sovit över på när de andra hämtar ut bilen, bara för att där upptäcka att jag hade bokat boende för juli i stället för juni månad.

Efter totalt panik i 15 minuter, eftersom allt bra var fullbokat, så svarar värden för boendet vi har bokat i juli att det är ledigt de kommande två nätterna; hon har bara inte lagt ut det än. Min stressnivå sjunker igen till en normal nivå och inom två sekunder har jag återbokat vårt boende, fast för rätt datum.

Vore illa att börja roadtrippen med att inte ha någonstans att sova. Väldigt illa.

Läs mer: Flygfoton över Grönland och i Anchorage

Cooper Landing och lunch

Vi börjar köra söderut, bara avbruten av bensträckare och byta-chaufför-pauser. Vid Cooper Landing gör vi ett kort fotostopp också, precis där vi kör över Kenai Lake. Självklart är det finast på andra sidan vägen och vi tar oss alla fyra under den låga bron till andra sidan.

Någon timme senare är det dags för lunch och vi svänger in på ett ställe vid vägen. Gammaldags amerikanska neonskyltar och vittoppade berg i bakgrunden. Solen skiner och vi äter utomhus. Tänk att äventyret äntligen har börjat!

Las mer: Denali Nationalpark och vi möter Chippy

En jätteglass och träsnidaren Berry

Precis innan vi kommer fram till Kenai stad ser vi en kiosk formad som en enorm mjukglass och vi känner att vi måste svänga av. Vi går en runda för att sträcka på benen och kommer in i Berrys verkstad, där han karvar fram djurskulpturer med motorsåg. Bara motorsåg; alla detaljer och allt görs med denna. Berry har en norsk mamma och svensk pappa (eller var det åt andra hållet), äter knäckebröd varje dag, gillar att prata och vi är nyfikna, men till slut måste vi vidare.

Vårt hus i Kenai

Vårt hus i Kenai är verkligen helt otroligt fint. Så glad att det gick att återboka när jag hade tabbat mig. Vi utforskar närområdet, sen börjar vi bli hungriga. Vi tar bilen och åker till pizzastället vi såg tidigare. Vi beställer, sen åker vi hem och väntar in pizzan som kommer någon halvtimme senare. Solen skiner fortfarande och vi äter pizzan på terrassen.

Kenai Old Town

Nästa morgon regnar det åt alla håll och vi får användning för våra regnkläder. Vi åker först till Kenai Old Town.

I Alska betyder Old Town något annat än en europeiska gamla stan. Kenai Old Town största sevärdhet är en rysk-ortodox kyrka. Här finns också Veronica´s Coffeehouse, som har livemusik på kvällarna och glaskulor i taket men vi går mer för kaffe och cookies. En rysk-ortodox kyrka? Hur? Frågar vi samtidigt som vi betalat kaffet. Ryssarna kom till Alaska, över öarna mellan de två kontinenten, dödade urinvånarna och tog med sig sin tro. Sen valde man, av orsaker som ingen förstår, att behålla den ryska kyrkliga arkitekturen, är svaret.

Jaha, that made sense. Sen in i bilen igen.

Örnar, husbilar och parkering som betalas i ett kuvert

Vi stannar till vid Kenais besökscenter, som tipsar oss om ett ställe där vi kan fota örnar längs Seward Highway. Vi hittar utan problem och kommer fram till vad som är en parkeringsplats med husvagnar i olika storlekar, där flertalet verkar bo över en längre period. Vi har blivit instruerade att betala $5 för att parkera, så vi lägger en sedel i kuvertet avsedd för föremålet och ner i brevlådan.

Det visar sig att vi måste gå genom en liten flod för att komma ut till örnarna och jag har inte skor för detta. Jag stannar i stället på parkeringen och spanar in de olika husvagnarna, vilket också är kul. Det regnar sidlänges nu och efter kort tid kommer de andra tillbaka, med varierande mängd foton på örnar. På väg mot nästa äventyr så torkar vi regnkläderna hängande i bagageluckan.

Läs mer hos Jeanette Seflin: Regnskydd till kameran
Läs mer hos Äntligen vilse: Örnarna

Homer; staden med en svans ut i havet

Sen åker vi ner till Homer, som ligger längst söder på den västra delen av halvön. Vi vill ut till Homer Spit, en tarm som sträcker sig cirka fyra kilometer ut i vattnet. Vi ser konturerna av bergen runt oss när vi kör på den smala landremsan och i kombination med vattnet gör att det säkert är magiskt vackert här när det inte regnar och är så dimmigt att vi bara ser 20 meter. Men så blev det inte denna gång.

Vi har sett ut ett ställe vi vill äta på, men det ville tydligen halva Homer också. Två timmar att vänta; finns inte på världskartan. Vi kör runt lite och hittar ett ställe som verkat OK. Katarina och Sofia tar in var sin pokebowl, som gör sig bra på foton, och vi får ett fönsterbord ut mot vattnet.

Efter maten går vi en vända på stranden och längs de små bodarna längs vägen och vidare ner i hamnen.

Salty Dawg Saloon

Vi vill nu till puben Salty Dawg Saloon, som Katarina har blivit tipsad om från Ann som äger Alaskabloggen Rumble in the Arctic. Här är det knökfullt fast det bara är eftermiddag (kan vara vädret) och vi fyra köper var sin öl och trycker oss ner vid ett långbord. Våra bordsgrannar, från Texas om jag inte minns fel, är lika fulla som stället.

Salty Dawgs signum är sedlar över hela lokalen; på väggar och tak, med hälsningar. Jag hittar en sedel i min plånbok och Sofia skriver #4WomenInAlaska, som är vår roadtriphashtag, och sätter upp den på väggen.

Efter detta är det dags att bege sig tillbaka till fina huset och vi sjunger för första gång med till Dolly Partons 9 to 5 i bilen, som ska komma bli vår roadtripsång och -artist för hela resan. Här är Spotifylistan som Katarina skapade för en annan USA-roadtrip, men som vi lika bra återanvände för vår Alaska-roadtrip.

Nästa dag är en heldag i bil, med många mil att köra och många planerade stop; Whittier, Eklutna, Talkteena och Igloo City.

Läs mer: Whittier; staden som nås genom en enfilig järnvägstunnel
Läs mer: Eklutna kyrjogård, Talkteena med en katt som borgmästare och ett övergivet igloo-hotell

Bilden på Jeanette med kameran i den röda soffan
är tagen av Katarina Wohlfart/Äntligen vilse

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here