I över tio år har jag drömt om att återvända till Petra; den rosa staden i Jordanien. Platsen där natur och kultur möts på det mest storslagna sätt. De naturligt skapade mjukt rundade klipporna i varma färger, kombinerat med de 2000 är gamla uthuggna fasaderna.

Det är omöjligt att inte bli imponerad och berörd av detta underverk.

Petras framväxt, fall och återupptäckt

De äldsta delarna av Petra höggs ut i klipporna i etapper från ca är 100 f.Kr. till år 100 e.Kr. Detta gjordes av folkslaget nabatéerna, som var ett nomadfolk från den arabiska halvön. Området där Petra ligger var då det begav sig en strategisk plats där inte mindre än sex olika karavanvägar möttes. Nabatéerna agerade ökenpolis och tulltjänstemän för de karavaner som passerade Petra och staden blev alltmer välmående.  

Det var också välståndet och rikedomen som blev Petras fall. Den romerske kejsaren Trajanus ville åt Petras tillgångar och erövrade staden år 106 e.Kr. Samtidigt med detta ändrades handelsvägarna och inkomsterna från dessa sinade. och. På 400-talet kom kristendomen till staden, nya kyrkor restes och befintliga byggnader gjordes om. 300 år senare intog igen araberna Petra men lät staden förfalla och Petra tappade sin glans. Den glömdes bort av omvärlden, endast lokala beduinstammar vistades i området.

År 1812 återupptäcktes Petra av schweiziska Johann Burckardt under en resa för att utforska den arabiska halvön. På vägen dit fick han höra talas om Petra från några lokala bybor och bestämde sig för att utforska området. Det var dock först efter fredan mellan Israel och Jordanien 1994 som området blev allmänt tillgängligt.

Mot Petra

Jag är del av en grupp på en veckolång rundresa i Jordanien och vi kommer fram kvällen innan och sover över. Jag har också varit i Petra för tio år sedan, på en dagstur från badorten Aqaba.

Som så många sevärdheter är det ju tidigare desto bättre som gäller också för Petra. Vi lämnar hotellet klockan 07 på morgonen och börjar gå in i området en halvtimme senare.

Bab al-Siq

Den första biten, kallad Bab al-Siq som betyder vägen till ravinen, går på en grusväg, med klippor och några uthuggna gravar längsmed vägen. Den mest kända delen här är Obesliskkammaren, som är ett mycket bra smakprov på det som komma ska längre in.

Al-Siq – Ravinen

En trappa upp och vi är där. Al-Siq. Den smala ravinen mellan klipporna som leder in till Petras hjärta. Vi kastas rakt in i naturens dramatik. Klipporna är upp mot 70 meter höga och mer eller mindre lodräta, men också mjukt rundade. På det smalaste är ravinen bara tre meter. Ju längre in vi kommer ju varmare blir sandstenen i färgen och man fattar varför Petra har fått namnet Den rosa staden.

Det hela är så dramatiskt, vackert och imponerande att det är svårt att tro att ställen som detta existerar. Jag passar på att njuta till max, både av upplevelsen i sig och att fotografera vad jag ser.

I höfthöjd går vattenkanaler, uthuggna av nabatéerna för mer än 2000 år sedan, för att samla regnvatten och leda det till Petras centrala delar. En bidragande orsak till Petras framgångssaga när det begav sig var att staden var självförsörjande på vatten.

Al-Siq är 1,2 kilometer lång, och med alla stop uppskattar jag att det tog mig en halvtimme att gå.

Khazne al-Firaun – Skattkammaren – The Treasury

Plötsligt öppnar ravinen sig. Vi är här! Khazne al-Firaun; Petras definitivt mest kända byggnad. 25 meter bred och 40 meter hög, i två våningar och med kolonner, korintiska kapitäl och en fris. På svenska Skattkammaren och på engelska The Treasury.

Här finns beduiner som säljer läskburkar och erbjuder kamelridning eller guidning upp till en grotta i bergsväggen mittemot The Treasury. Den mest kända sevärdheten betyder också den mest besökta, flest andra turister och mest kommers. Här finns båda fräscha toaletter och et tehus som också säljer mackor och annan snacks. Perfekt för den som börjar tidigt och missar frukosten på hotellet.

Jabal Al-Madhbah – Fasadgatan – The Street of Facades

Vi lämnar den öppna platsen framför The Treasury och kommer in en bredare ravin vid namn Jabal Al-Madhbah. På vänstra sidan ligger först flera gravar utformade som stora fyrkantiga block och efter dessa en hel vägg med uthuggna gravar i bergsväggen. Det är sistnämnda som har gett denna del namnet Fasadgatan eller The Street of Facades.

Efter alla dessa uthuggna gravar ligger den stora amfiteatern, men denna ska vi inte se riktigt än. Vår guide har en plan.

Upp bland sagolika grottor och hissande utsikt

Vi ska nämligen ta oss upp i höjden. Inte en av de vanliga stigarna, säger vår guide, utan en mycket bekväm liten omväg utan större utmaningar men med fantastisk utsikt. Ja tack, svarar vi.

Vi går uppför en tappa vid graven Tomb of Unayshu och fortsätter på trappsteg uthuggna i berget. Redan efter första avsatsen kommer vi till första belöningen som är en grotta vi kan gå in i, med finaste utsikten över The Street of Facades.

Åt andra hållet ser vi mot dalen och landskapet utanför centrala Petra och Wadi Musa. Jag är alldeles till mig över allt det spektakulära och när guiden vinkar oss mot sig hoppar jag som en gasell fram mellan stenarna på det ojämna underlaget. Och där är den; utsikten över amfiteatern. Bara denna är värt att gå upp för.

Härligheten slutar dock inte med detta, för vi fortsätter och nu kommer vi till en stor grotta med de mest fantastiska naturliga färger och mönster som jag har sett. Det är ljust som marmor, gyllene och mörkorange sjatteringar överallt. Som ett brinnande berg, obeskrivligt vackert.

Kungagravarna – The Royal Thombs

Bara några steg vidare så når vi området för de kungliga gravarna. De arkeologiska utgrävningar som har gjorts har inte gått att härleda till vilken grav som tillhörde vilken nabatéisk kung, gravarna har därför namnsatts efter deras utseende.

Från vänster The Palace Tomb, The Corinthian Tomb, The Silk Tomb och The Urn tomb

Vi passerar först den mest anonyma graven av de tre, The Silk Tomb, dock med vackra färgsjatteringar på fasaden. Målet är den ståtliga The Urn Tomb; belägen högt upp och ovanpå dubbla våningar valv. Denna anses vara den vackraste kungagraven, högrest med fyra pelare och fönster i två våningar. Det går att gå in i The Urn Tomb och taket är mycket iögonfallande.

Inne i The Urn Tomb

De två sista kungliga gravarna ligger sida vid sida. The Corinthian Tomb uppvisar en tydlig inspiration från The Treasury men har skadats mer av tidens tand. The Palace Tomb har fått sitt namn eftersom den påminner om en palatsfasad i fem våningar. När det begav sig var fasaden 50 meter lång och nästan lika hög, vilket måste ha utgjort en imponerande syn.

The Palace Tomb

Stigen, landskapet och den bysantiska kyrkan

Ca 150 meter efter The Palace Tomb börjar trapporna upp till Jabal al-Khubtha, som är där man får den fina ovanfrånbilden av The Treasury. Det tar ca 45 minuter att ta sig hela vägen dit; en brant väg men mestadels trappor. På vägen blir man belönad av ännu en vy över amfiteatern, innan man kommer fram till beduintältet som har lagt vantarna på bästa utsiktsplatsen. Vill man se The Treasury från ovan, och det vill man ju, är det bara att snällt köpa te för att få tillträde till området.

Jabal al-Khubtha är inte med i vårt program, i stället svänger vi vänster; och har igen finfin utsikt över det närliggande landskapet utanför ravinen. Vi går på breda stigar och passerar en bro över en smal ravin med en intorkad flod under. Stigen slutar vid den bysantinska kyrkan, vars största behållning är det stora mosaikgolvet som är runt 1500 år gammalt.

Vi rundar av vår egen lilla omväg och går ner mot huvudgatan. Vi hamnar där de 800 trappstegen upp mot Al-Deir, eller The Monastry, börjar, men vi ska inte dit upp i dag.

The Collonaded Street och The Great Temple

I stället svänger vi ut på Petras huvudgata, som här bär namnet The Collonaded Street. Av det som engång var The Collonaded Street kvarstår mycket litet, endast en och annan kolumndel ligger längsmed huvudvägen.

På höger sida ligger den monumentala trappan upp till The Great Temple och vi kliver upp. Till trots för namnet The Great Temple så har man kommit fram till att detta inte var en religiös byggnad, utan en enorm mottagningshall med en teater en trappa upp. I dag återstår endast två terrasser med enorma kolumner.

Därefter är det dags att lämna härligheten igen, fem timmar efter ankomst väntar vår bil utanför för färd mot nya äventyr. Jag går sakta genom Al-Siq tillbaka för att njuta, glada över att inte vara bland hjordarna som nu är på väg in i Petra.

Petra by Night

Kvällen innan gjorde vi också ett kvällsbesök i Petra. Tre dagar veckan är det kvällsöppet och man går då genom Bab al-Siq och Al-Siq i skymningen med levande ljus på marken. Vi avslutar vid The Treasury där fasaden lyses upp i olika färger och en enslig flöjt spelar i mörkret.

Läs mer: En vecka i Jordanien

För mig var detta en helt OK upplevelse, men den går inte att jämföra med att besöka Petra dagtid.

Praktisk information om Petra

Petra är ett UNESCO världsarv sedan 1985 och utsågs år 2007 till ett av världens sju nya underverk.

Petra ligger vid staden Wadi Musa, vilket är ca 18 mil söder om huvudstaden Amman och 10 mil norr om Aqaba.

Det finns en uppsjö av hotell i Wadi Musa, vi bodde på ett Marriott-hotell en liten biltur från ingången till Petras. För den som vill bo i centrala Wadi Musa finns ett trevligt Mövenpick-hotell ett stenkast från ingången.

Öppettiderna är 07 till 19. För bästa upplevelse, dvs färre andra turister, rekommenderas det att hänga på låset på morgonen. Inträdet är 50 JD för den turist som bor över på hotell i Jordanien och 90 JD för den som är i landet på dagsutflykt. Om jag inte minns fel från mitt förra besök så köper man inträdet via sitt hotell för att få det billigare priset. Inträdet för jordanier är 1 JD, vilket jag tycker är mycket sympatiskt.

Petra by Night har öppet måndagar, onsdagar och torsdagar, från 20.30 till 22.30. Inträdet är 17 JD, endast kontant betalning.

En JD är i skrivande stund lika med knappt 15 SEK. Den lokala valutan är knuten mot USD och som i övrigt i Jordanien går det att betala med dollar utan att förlora på kusen. Jag betalade 25 USD för inträde till Petra by Night.

Petra ligger 800 meter över havet och det är betydligt kyligare här än i Aqaba och vid Döda havet.


Resan till Jordanien var en pressresa arrangerad av landets turistorganisation. Bilder, text och synpunkter är helt och hållet mina egna.

Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Föregående artikelVilla Dagmars bar och restaurang Trädgården
Nästa artikelVåra aprilresor 2012 till 2021

4 KOMMENTARER

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here