Niagarafallen ligger på gränsen mellan Kanada och USA, likt flera andra av världens stora vattenfall som också utgör landgränser. Victoriafallen är delad mellan Zambia och Zimbabwe och Iguazufallen ligger på gränsen mellan Brasilien och Argentina.

Jag besökte Niagara Falls på en dagsutflykt från Toronto i Kanada. Det går att köpa hela utflykten som en organiserad tur, där man också gör några andra stopp, men jag ville vara mer fri och styra min egen tid. Dessutom ville jag inte göra andra stopp för att se något jag inte var intresserad av, så jag köpte bussbiljetter och reste på egen hand.

Niagarafallen består av två större fall, samt några mindre. Det största är Hästskofallen, eller Horseshoe Falls, som ligger mitt i vattendraget mellan de två länderna. Det mindre är American Falls, som ligger på amerikanska sidan och där själva fallet ligger längs Niagaraflodens brädd.

Rainbow Bridge och American Falls

Kanadensiska sidan av Niagarafallen

Bussen släpper av mig precis intill Hästskofallen, där också besökscentret Table Rock Visitor Centre ligger.

Horseshoe Falls och American Falls

Mitt första möte med Niagarafallen blir att stå ett fåtal metar från vattenmassorna som rinner över kanten och ner i den nedre delen av floden. Synen och känslan är häftig och magnifik, jag blir som förtrollad stående lång tid och njuta av naturkrafterna.

På sommaren, när vattenstånden är som högst, flödar det mer än 2,5 miljoner liter vatten per sekund. That´s a lot! Om vi ska fortsätta med siffror så är Hästskofallet 51 meter högt och 762 meter längsmed den svängda kanten.

Skylon Tower

Jag fortsätter längs promenaden och ser Hästskofallen mer och mer på avstånd. Jag stannar var och varannan meter och växelvis njuter av utsikten, fotar och filmar. Efter 90 minuter har jag bara rört mig de hundra metrarna fram till American Falls! 

American Falls sett från kanadensiska sidan är fint, men absolut inte lika breathtaking som Hästskofallen.

Hästskofallen och båten Hornblower

Aktiviteter att göra på kanadensiska sidan av Niagarafallen

Här råder det full kommers; hotellen och casinon trängs med varandra så nära fallen som möjligt. Allt är praktiskt och tillrättalagt för ett stort antal besökande. Aktiviteterna är många och när jag i en Facebookgrupp för Niagarafallen ställer en fråga så inser jag att många åker dit lika mycket för att göra en massa aktiviteter som för att uppleva fallen i sig.

Mest känt är båtturen Hornblower, och utsiktsplattformen Journey Behind the Falls vid den nedre delen av floden. Men det finns också Power Station, det tidigare kraftverket som också har en utsiktsplattform, och möjlighet att se fallen ovanifrån från Skylon Tower eller pariserhjulet Niagara SkyWheel.

En bit norr om bron ligger White Water Walk, där man går på byggda trägångar längsmed floden. Ytterligare en bit norr ligger Whirlpool Aero Car, som är som en öppen linbana över floden, och actionbåtturen Whirlpool Jet Boat, samt givetvis en zipline.

Hornblower båttur

Jag väljer bort det mesta av denna enorma mängd aktiviteter, men hade innan bestämt mig för båtturen Hornblower och eventuellt åka upp i Skylon Tower. Jag hinner bara med Hornblower, som jag tyckte mycket om och som hade en lagom längd.

Jag betalar mina 35 kanadensiska dollar och ställer mig i kön för att åka hissen ner till båten. Väl nere får jag utdelad min ceriserosa plastponcho och vi går ombord på den öppna båten. Båten kör först mot American Falls, genast börjar vinden ta tag i ponchon. Jag knyter snöret tightare runt ansiktet och ser att något har knutit ihop ponchon så den sitter åt under rumpan, så jag gör det samma.

Vi förflyttar oss så mot Hästskofallen. Små vattendroppar stänker och flyger överallt och åt alla håll. Vattnet låter öronbedövande och här nere är naturkrafterna än mer imponerande än när jag såg vattenmassorna rinna över kanten. Precis när det börjar bli jobbigt med allt vatten och vind så vänder vi och beger oss tillbaka. Efter en vända mot Rainbow Bridge, där vi vinkar till de som är på den amerikanska båtturen och har blåa ponchos, är det roliga slut och vi går iland igen.

Ombord på båten och med American Falls i bakgrunden

Passera gränsen mellan Kanada och USA

Gränsen mellan Kanada och USA går mitt på bron Rainbow Bridge, och för passera behövs ett giltigt pass. Skandinaver behöver inte ESTA till USA för att korsa gränsen från Kanada. Dock behövds det en dollar i kontakter, antingen kanadensisk eller amerikansk, som man stoppar in i en passeringskarusell när man lämnar Kanada. När jag har gått över bron och ska in i USA betalar jag också några dollar samtidigt som passet kontrolleras, vilket gick att göra med kort.

Halv stång för drottning Elizabeth
Utsikt från bron, American Falls till vänster och Horseshoe Falls rakt fram

Tillbaka från USA till Kanada är det gratis att passera. Passet kontrolleras på båda sidor åt båda hållen. Det var ingen eller minimal kö för passkontroll när jag gick över. Den som kommer från USA och vill över till kanadensiska sidan behöver ett ETA, som är deras version av ESTA, och som kostar ca en femtilapp. 

Amerikanska sidan av Niagarafallen

Överallt jag läste innan resan stod det att allt som var värt att se finns på den kanadensiska sidan, det är inte ens är värt att ta sig över gränsen. Jag vägrade lyssna till detta råd, och det gjorde jag helt rätt i, för jag tycker de två sidorna av Niagarafallen är ganska olika och fina på var sitt sätt.

Men; för att börja med orsaken till att så många säger att den amerikanska sidan inte är värt att besöka, så är detta att man varken ser Horseshoe Falls eller American Falls härifrån. Eller så här; fallen som helhet ser man inte. men man ser den övre delen av floden med brädden där vattnet forsar ut och blir till fall.

Men låt oss ta det från början.

Prospect Point och American Falls

När jag har kommit över på den amerikanska sidan så följer jag floden några minuter innan jag kommer till Prospect Point, som är American Falls norra sida. Känslan här är att man kommer ännu närmare det forsande vattnet än på den kanadensiska sidan, vilket kanske också kommer av att antalet andra besökare runt mig är betydligt lägre. Det är mer natur och jag; inte natur och jag plus två hundra andra.

Mitt i Niagarafloden ligger ön Goat Island, som är den som skiljer Hästskofallen och American Falls åt. Jag korsar floden på gångbron för att komma över till ön. Där känslan på kanadensiska sidan är modern med själlösa byggnader innehållande casinon och hotell samt asfalt och bilar, så är känslan på den amerikanska sidan grönt, frodigt och mer eller mindre bilfritt. Självklart inte utan souvenirshops och annat men betydligt mer modest.  

Luna Island

Jag går längs vattnet på Goat Island fram till American Falls södra sida, mitt emot där jag tidigare stod. Här ligger den lilla ön Luna Island mitt i floden och helt ute på stupet vid fallet. På var sin sida av den minimala ön ligger större American Falls och pyttelilla Bridal Veil Falls. Jättefint. Luna Island blir min absoluta favoritplats på amerikanska sidan och jag stannar länge både på vägen dit och tillbaka.

American Falls och Luna Island från Goat Island
Luna Island och kanten där Bridal Veil Falls blir ett vattenfall, även om det är lite svårt att se att det är 50 meters höjdskillnad mitt i vattnet på bilden.

Goat Island med Terrapin Point

Jag fortsätter till Goat Island och passerar Top of the Falls, där det finns restaurang, souvenirshop, parkering etc. Här köper en glass med dubbel choklad och får den största en-skopasglass jag har ätit i mitt liv. Enorm. Tydligt att nu är jag i USA.

Efter ytterligare några minuter är jag framme vid Terrapin Point, som är där Horeshoe Falls börjar. Som alla säger så ser man inte fallet i sig här, utan bara övre delen av floden och kanten där vattnet rinner över. Det är inte alls många andra här och en bit upp längs älven ligger några äldre byggnader längs floden. Ett gammalt kraftverk kanske? Det är väldigt fint här och jag stannar ett tag innan jag går precis samma väg tillbaka.

Hästskofallen från Terrapin Point

Det börjar närma sig tidpunkten för att min buss tillbaka till Toronto ska avgå och jag har en landgräns att korsa. Best att bege sig tillbaka.

Aktiviteter att göra på den amerikanska sidan

På den amerikanska sidan heter båtturen på den nedre delen av floden Maid of the Mist, upplägget för de båda är det samma. Intill ligger Observation Tower, båda i närheten av Prospect Point.

Goat Island finns Cave of the Winds, som är en plattform vid vattenkanten man tar sig ner till längs en mängd trappor. Det finns också ett litet turisttåg som går från Aquarium of Nigeria via Rainbow Bridge och ut till Goat Island.

Observation Tower och kanadensiska sidan i bakgrunden

Praktiskt om Niagarafallen

Det går både buss och tåg mellan Toronto och Niagra Falls, men utanför sommarsäsongen går tåget bara halvvägs och man får byta till buss. Jag valde därför buss från bolaget Megabus, vad jag kunde hitta så är detta det enda bolaget som kör hela vägen fram till fallen och inte stannar på busstationen en halvtimmes promenad bort. Bussresan tar drygt två timmar. Jag åkte med en buss så jag var framme ca 10.30 och hem igen 18.30.

I Toronto går bussen från Union Station, som är både en tågstation, tunnelbanestation och en bussterminal. Det varnas på nätet om att det är svårt att hitta till busstationen. Det är lite komplicerat; skyltar finns, men det är enormt stort och inte skyltat till busstationen från alla ingångar. Eftersom jag hade en ganska tidig buss, och inte ville vara på plats en timme innan på morgonen, så åkte jag dit dagen innan för att hitta.

Från New York är det nästan sju timmar att köra till Niagarafallen, så en övernattning är nog att rekommendera. Det går också att flyga till Buffalo flygplats, som ligger 40 minuter bort med bil.

Det finns massor av hotell att äta lunch på vid Niagarafallen, och många väljer också att äta på restaurangen på besökscentret Table Rock. Jag skippade båda och åt på Burger King i casinot Fallsviews food court. Jag hade också Taco´n´Tequila i kikaren, men det ligger lite längre bort och jag orkade inte gå så långt.

Jag var faktiskt nära att droppa också båtturen Hornblower för att jag läste alla ställen att man blev genomblöt av denna. Detta varierar säkert lite med årstiden och hur mycket vatten det är, men jag knöt snöret tight runt ansiktet och hade på huvan hela tiden blev inte alls blöt innanför ponchon. Dock såg jag många som inte hade knutit den ordentligt som var blöta på hela framsidan av tröjan när vi gick av. Jag hade shorts och flipflops, för att fötterna skulle tåla vatten.

Jag var vid Niagarafallen i mitten av september, då var det behagliga 22-23 grader där.

Här finns länk till den kanadiska sidan av Niagara Falls och här finns länk till den amerikanska sidan.

Läs mer: Victoriafallen mellan Zambia och Zimbabwe – En helt annan känsla


Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.

Föregående artikelResebyråns ”Vi gissar du bara har besökt sju sevärdheter på vår lista” – ”Hah” svarar jag hånligt
Nästa artikelTrattoria Basta i Stockholm

2 KOMMENTARER

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here