Inlägget är skrivet i samarbete med EF Education First – som bland annat erbjuder språkkurser över hela världen.

Jag erkänner direkt; för att resa så mycket som jag gör så pratar jag inte särskilt många språk. Modersmålet är norska, vid 18 års ålder bytte jag ut norskan med svenska och jag har engelska som arbetsspråk. Utöver det så fattar jag enklare meningar på tyska om personen i fråga pratar långsamt; klassisk gymnasietyska med andra ord.

Nästa bekännelse; jag tillhör också den sortens människor som anser att man kommer ganska långt med endast kunna engelska. Och min taktik har faktiskt fungerat ganska bra så långt. Många pratar engelska, och om problem uppstår så finns det ofta någon person i närheten i de länder jag har besökt pratat skaplig engelska och har kunnat hjälpa till. Vid andra tillfällen är det kroppsspråk som gäller. Eftersom jag inte äter rött kött men äter fågel så har jag vid mer än ett tillfälle i någon affär eller vid hotellfrukosten fått vifta med armarna och imitera en fågel för att reda ut vilken skinka som är gjord på kalkon.

Självklart har jag plockat upp ord på menyerna; till exempel vet jag att fisk heter pesche på italienska, att hallon heter framboises på franska och att kyckling heter kai på thailändska. Så helt utan kunskap utanför engelska är jag inte men detta är kunskap som har kommit till mig och inget jag har uppsökt.

Att gå en språkkurs

När man talar om språkkurser så brukar det nästan alltid betyda att lära sig ett nytt språk; ofta italienska men också spanska eller franska. Jag vill med detta slå ett slag för kurser för att utveckla engelskan också. Även om man pratar engelska skapligt så finns det ofta förbättringsområden. Genom jobbet har jag gått kurser i fack-engelska inom IT samt försäkring och för ett år sen skulle jag också gå en fortsättningskurs i ”vanlig” engelska. Jag gjorde nivåtestet och allt men tyvärr flyttades kursen till en vecka jag skulle vara bortrest. Är man resebloggare så är man resebloggare… Och efter det så har jag inte fått till det men behöver definitivt ta tag i detta.

Fast ett och annat språkproblem har jag mött…

De länder där jag har haft störst problem med att endast prata engelska har varit i Europa. Italien och Frankrike tycker jag är sämst. I Acqvavena i Italien, där jag var för tre år sedan, pratade inte en enda person i byn engelska och jag har också varit på restauranger i Paris där ingen av de anställda ens försökte förstå vår engelska.

Det ska också erkännas att jag inte än har besökt Sydamerika. Jag kommer troligtvis att få äta upp min engelska när jag åker till Colombia i januari. Men det problemet löser jag då…

2 KOMMENTARER

  1. Tur att kroppsspråk iallafall är universellt! Låter kul med Colombiai januari, jag är här över sommarenoch skulle gärna stanna längre! Vart ska du åka i landet och vad planerar du att göra?

    • Precis; kropsspråk är alltid bra. Ska till Cartagena och troligtvis Bogata. Mest slappa och njuta men en och annan utflukt kommer vi nog att få till. KOmmer du vara i samma område?

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here