I dag gästbloggar vi om Seychellerna på Hallins reseblogg hos Resia. Vilket både Maxime och jag är glada och stolta över att få göra, förfrågningar som detta uppskattas alltid. Här kan ni läsa hela inlägget.
Vi gästbloggar hos Hallins reseblogg
Gdansk – skynda fynda
Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen; skynda fynda en resa till Gdansk. Jag var där över en helg i höstas och föll verkligen för staden, nu när våren nalkas så gissar jag att det är ännu finare där. Om våren hinner gå över till sommar så rekommenderas också en sväng till stranden i Sopot.
 |
| Huvudgatan Dluga by night |
 |
| Baksidan av Golden Gate; Dluga slutar i Golden Gate |
 |
| Gatan Piwna |
 |
| Ovansidan av innertaket på Mariakyrkan |
 |
| Gatan Mariacka by night |
 |
| Det kungliga kapellet i anknytning till Mariakyrkan |
 |
| Mariakyrkan |
Marylebone – London W1
Jag hittade en nytt favvostadsdel när jag var i London i mars; nämligen Marylebone!
I hjärtat av stadsdelen ligger gatan Marylebone High Street som erbjuder det mesta man kan önska sig i shoppingvägen; i alla fall vad mina väninnor och jag kan önska oss. Här finns Paul Smith, Zadig & Voltaire, Agnes B etc i klädvägen. Åt inredningshållet finns Tricia Guild samt ett flertal andra affärer med bra utbud som jag inte fick med mig namnet på.
Utöver shoppingen finns ett flertal restauranger och pubar. Vi testade inga av dessa, utan fortsatte Marylebone High Street söderut mot Oxford Street och åt på ett dim sum-ställe på James Street. Det går att gå samma gata från Marylebone High Street till Oxford Street men gatan byter namn några gångar och nedersta delen är just James Street.
En ny kärlek har hittats som jag definitivt kommer återvända till!
Caroline af Ugglas och neonskylt i Lissabon
I morse kombinerade jag som vanligt frukost och tidningsläsande. Mot slutet av tidlingen såg jag en bild på litografiserien Iberiska betraktelser av Caroline af Ugglas som säljs via SvD Accent. Jag tyckte motivet på ena bilden påminde om neonskylten jag fotade på gatan Rua das Pontas de Santo Antao i Lissabon, samma gata som mitt hotell låg på. Så jag blev tvungen att dyka ner i bildarkivet.
Och visst var det exakt samma motiv i Lissabon som både Caroline af Ugglas och jag hade fastnat för!
 |
| Näscafé med sällskap av Caroline af Ugglas |
 |
| Tyvärr så lyste inte neonskylten under hela min vistelse i Lissabon. Med tanke på att hela lokalen stod tom, och såg ut att ha gjort så ett tag, så misstänker jag att det är ett tag sen skylten har lyst överhuvudtaget |
Stranden Anse Source d´Argent på Seychellerna
Stranden Anse Source d´Argent på Seychellerna är många ställen, både online och i tryck, omtalad som värdens mest fotograferade strand. Med alla granitstenar som genom tiderna har fått sina karakteristiska räfflor av vågor och vind så är inte detta svårt att fatta.
Stranden är helt enkelt ett helt fantastiskt objekt för ögat. När solen rör sig under dagen får varje granitblock nytt liv beroende på hur skuggorna kastas.
Anse Source d´Argent är inte bara en strand, utan består av fem-sex mindre vikar avdelade av de vackra granitblocken. Vikarna skiljer sig lite i storlek med de är alla lika vackra. På två av stränderna finns det också strandbarer som säljer frukt och smoothies.
Överallt varnas man för alla turister som gör dagsutflykter till stranden och det låter som man mitt på dan ligger som packade sillar och andra turister springer omkring med objektiv större än dem själva. För att undvika detta så var Maxime och jag på plats på Anse Source d´Argent innan kl nio på morgonen, men det kom ingen flock med kameror. Faktiskt var det ganska lugnt hela dagen. Vi valde den sista stranden som också var den största och där det fanns en väldigt ombonad och mysig strandbar. Vi såg inga andra strandbarer på Seychellerna, det är lite mer ”ordnade former” här än t ex i Thailand, så de flesta restauranger på stränderna var större, riktiga byggnader och inget självbygge med plåttak.
 |
| Leverans från strandbaren |
Anse Source d´Argent är, som alla andra stränder i landet, offentlig men familjen som äger vägen fram till stranden har skapat någon sorts park med bland annat sköldpaddor och en restaurang som det kostar ca en hundralapp att få tillträde till. Det går också att gå längs vattnet när det är lågvatten för att spara pengarna.
 |
| Killarna på strandbaren på den delen av stranden där vi låg |
Anse Source d´Argent är fantastisk vacker men vi ska inte hymla med att det här, som enda stranden vi besökte på Seychellerna, finns ganska mycket sjögräs som sköljs upp på stranden och det är så långgrunt att det är svårt att bada (men mycket bra att det går att gå ut i vattnet med kameran för att fota stranden). Det är också mycket koraller och småstenar på bottnen och ganska svårt att gå ut och in. Men detta blir bara detaljer som glöms bort när man skådar granitblocken.
 |
| På restaurangen precis ovanför stranden |
Houses of Parliament, Westminister Abbey och St Margaret´s Church i London
Då jag var i London för två helgar med tre norska väninnor så körde vi wine and dine samt shopping-koceptet. På söndagen hade de tidiga flyget hem medan jag hade bokat sena flyget. Eftersom väninnorna inte är lika intresserad av klassisk sightseeing som jag är så hade jag planerat sightseeing med höga knälyft under söndagen.
Jag beslutade att börja dagen med Buckingham Palace. Sundays closed sa skylten! Inte mycket att göra åt och eftersom jag hade ganska många ställen att riva av så hängde jag inte med näbben. Lyckades tom pricka in vaktskiftet och stannade till lite. Och det var när jag stannade till i parken jag insåg hur kallt det var. Hemma var det riktigt vårväder då och vi hade alla fyra med vårkläder. I London var det inte vårväder den helgen och både mössorna och handskorna hade redan åkt fram!
 |
| Foton på Buckingham Palace blev riktigt trista och är inget att visa. Men denna flamingon från St James`s Park var ganska söt och publiceringsvänlig. |
Jag gick snabbt genom den iskalla St James´s Park och tog mig till Houses of Parliament, som Big Ben är en del av. Jag älskar denna byggnaden och hade verkligen hoppas på en bild av Big Ben i strålande solsken och med klarblå himmel. Men, man tager vad man haver och med lite redigering blir bilderna ganska trevliga i alla fall. Men något fel på himlen är det definitivt, dvs den är inte blå. Nästa skylt och nästa överrakning; Houses of Parliament is Open from June till Sptember.
 |
| Big Ben med London Eye i bakgrunden |
 |
| Houses of Parliament |
Eftersom jag nu var iskall så gick jag nu över gatan till den enorma kyrkan Westminister Abbey för att kunna värma mig lite inomhus. Jag tror inte det är sant när jag ser skyltarna som säger
Church Open for Mass Only on Saturdays. Jag försöker självklart säga att jag ska in på mässan, men vakten hade hört denna lögnen troligtvis 8000 gångar tidigare bara samma dag, så in kom jag inte.
Church Open for Mass Only on Saturdays. Jag försöker självklart säga att jag ska in på mässan, men vakten hade hört denna lögnen troligtvis 8000 gångar tidigare bara samma dag, så in kom jag inte.
 |
| Westminister Abbey |
 |
| Kyrkans huvudingång |
 |
| Lilla kyrkan St Margaret´s Church, som ligger precis bredvid Westminister Abbey. Höll självklart precis på att stänga efter mässan, se prästen på väg ut |
Nu var allt riktigt mörkt men jag beslöt mig i alla fall att hålla mig till ursprungsplanen; vidare till St Paul´s Church (som troligtvis också skulle vara stängt, men jag ville gärna se den utifrån) och lunch i Covent Garden för att avsluta vid Tower of London och Tower Bridge. Halvvägs började det regna och paraplyet åkte fram. Vid Trafalgar Square mötte jag på flera tusen personer som firade St Patrick´s Day i regnet och det var faktiskt mer synd om personerna i paraden där än vad det var om mig. Även om jag just nu både längtade hem, att ta mig inomhus, efter mer kläder och började bli hungrig. Rejält frusen och med min blöta pälsponcho såg jag nog ut som en ledsen och drunknad katt. Av sig själv så gick mina ben ner i tunnelbanan och ett byte och fyra stationer senare så var jag inomhus på varuhuset Selfridges där jag spenderade det som var kvar av dagen. I bland går det inte riktigt som man har tänkt sig.
Både Houses og Parliament, Westminister Abbey, St Margareth´s Church och Tower of London är listade på UNESCO:s världsarvslista. Och eftersom jag är en sucker for UNESCO-listade sevärdheter så blir det att åka tillbaka. Detta übervacka gotiska byggnader förtjänar mer än vad de fick från mig och min kamera denna gången. Dock gärna en annan period med större chans för sol än i mars, och absolut kolla öppettiderna först.
Att äta orm, krokodil och känguru i Kambodja
I centrala Siem Reap i Kambodja ligger gatan med det inte så lockande namnet Pub Street. Gatan har, som namnet säger, många barer och restauranger med den är inte så odräglig som den låter på namnet.
Efter första dagens tempelbesök i Angkor så bad Viveca och jag vår tuk-tuk chaufför att ta oss till ett bra ställe för lunch. Han körde oss då till Pub Street och pekade på stället som het Cambodian BBQ. Först var vi lite tveksamma och gissade att det var ett sunkställe som hans kusin ägde, så vi gick en runda. Sen gick vi dit i alla fall. Och åt resans godaste vårrullar och en fantastisk papayasallad.
På menyn såg vi att det också serverades mat tillagad på en Cambodian BBQ, som är en bordsgrill där man själv tillagar sin mat. Det fanns två varianter att välja mellan på menyn; en med mer vanliga kött- och fisksorter att grilla samt en med mer exotiska kött- och fisksorter.
Detta var vi tvungna att testa och två dagar senare var vi tillbaka för middag. Detta är vad som fanns på menyn; det var självklart den mer exotiska menyn vi gick för:
– Krokodil
– Orm
– Grodlår
– Känguru
– Struts
– Haj
– Anka
– Kyckling
– Fläskkött
– Bläckfisk
– Scampi
– Biff
– Bar Fish (vet inte vad detta är för firre på svenska)
– Svärdfisk
Och hur smakade det hela? Tack som frågar. Krokodil var gott, haj och struts var helt ok (hade ätit alla tre tidigare). Grodlår var senigt med tydliga muskler och lårform och jag har svårt för sådant, och det smakade inte heller särskilt gott. Ormen var fruktansvärt seg och gick nästan inte att bita av och smakade illa. Skinnet var också kvar och det såg inte alls lockande ut. Middagens sämsta, tyckte båda. Vinnaren bland de för oss mer ovanliga köttsorterna på menyn var utan tvekan känguru; detta till trots för att jag i vanliga fall inte äter rött kött. Är man ute efter att prova exotiska nya köttsorter så får man gå all in.
Men det hela kändes lite been there, done that. Tror nog inte att jag kommer att partaja loss på dessa kött- och fisksorter igen, dock med undantag för känguru. Men roligt var det!
Följ Ladies Abroad på Facebook och Bloglovin för att läsa alla nya artiklar.
Vallée del Mai nationalpark på Seychellerna
Seychellerna är faktiskt inte bara sand, sol och sjö! Mitt på ön Praslin ligger nationalparken Vallée del Mai. Och i Vallée del Mai växer en kokospalm vid namn Coco del Mer som bara finns naturligt i hela värden på Seychellerna. Den ena ön är Praslin och den andra ön är Curieuse, som vi också besökte och återkommer till senare, men vi besökte inte den delen av ön som har Coco del Mer-palmer.
 |
| En kvinnlig skalad och rensad nöt på utställningsbordet |
Det som kännetecknar Coco del Mer-palmen är att arten har både manliga och kvinnliga träd som pollinerar varandra, vilket faktiskt inte är så ovanligt. Det speciella är att kokosnötterna är dubbla och den perfekt formade och skalade nötter ser precis ut som en kvinnas intima delar medan den manliga frukten är hängande och långsmal och påminner om ett manligt kön.
 |
| Manliga frukter, för den som undrade |
 |
| Kvinnliga nötter |
Coco del Mer-palmerna är självklart Vallée del Mais höjdpunkt men i övrigt är nationalparken en lummig oas med också många andra växter och smådjur. Bland annat såg vi för första gången i våra liv en jackfruit hängande i ett träd.
Det finns tre olika rundor att gå; den kortaste en kilometer och den längste två kilometer. Vi valde den kortaste eftersom man hann med att se allting där, och vi ville vidare till stranden, och den rundan tog cirka 45 minuter. Det går att följa gratis guidare turer men vi ville inte vänta den extra kvarten på denna och detta var bästa valet eftersom vi var nästan helt själva under hela vår runda. Dock ska det sägas att vi var där 08:45 på morgonen. När vi var färdiga träffade vi på massor av guidare grupper så känslan av att vara själv försvinner nog senare under dagen.
 |
| Det tar sex-sju år för kokosnöten att växa till sig och ytterligare två år innan den har mognat. En mogen nöt är 40till 50 cm o diameter och kan väga från 15 till 30 kilo |
Coco del Mer är också känt under namnen sea cocunut, love nut, double coconut eller Seychelles nut. Många av de mogna kokosnötterna ramlade under tidigare år ner, trillade i vattnet och togs av havsströmmarna och slutade upp helt andra ställen och länder. Fram till Coco del Mer-palmerna upptäcktes på de obebodda örena Seychellerna i 1768 så trodde man att nötterna växte på ett mytiskt träd på havets botten och att de steg upp därifrån.
Valée del Mai är sen 1983 listad på UNESCO:s världsarvslista.
Café Retro i Gdansk
Café Retro på gatan Piwna 5/6 toppar listan över TripAdvisors rekommenderade fik i Gdansk och självklart var jag tvungen att testa stället.
Café Retro har över 30 sorters te, alla tydligt märka efter tesort, om de är ekologiska och med olika sorters socker. Eller med alkohol om så önskas….. Kaffeutbudet är inte heller dåligt, också det i alla varianter och tydligt märkt efter innehåll. Utöver detta serveras hembakade tårtor samt fem-sex sorters frukost. Alltså inget annan än frukost i matväg.
Jag var förbi på kvällen för en tårtbit som fick betyget väl godkänt. Eftersom jag inte är någon fan av varm dricka så hoppade jag både kaffet och teet. Dock såg jag vad som tycktes vara en fantastisk yoghurt med granola och frukt på menyn och min besvikelse var stor när jag kom dit morgonen efter och de öppnade först kl 10.
 |
| Tårtbit med choklad, kola och jordnötter. Plus för fräsch servering av vattnet samt läsk på glasflaska |
För variationens skuld så följer här några övriga bilder från Gdansk också, jag kände att bilderna ovan var fina men lite entoniga.
 |
| Visst är det svårt att fatta att denna porten är återuppbyggd under 1950-talet? |
 |
| På en gata hittade jag ett gäng gummor som sålde vad som förekom vara skörden från deras egna trädgårdar |
 |
| En byggnad under renovering mitt emot mitt hotell |
#tbt – Pamukkale i Turkiet
Påsken 2013 var jag på en rundresa till Turkiet med en väninna. För oss var höjdpunkten utan tvivel tvådagarsstoppet i Pamukkale.
Pamukkale är mest känd för de vita kalkstensbassängen med det klarblåa vattnet, listad på UNESCO:s världsarvslista, men orten har också en antik grekisk stad vid namn Hierapolis samt Kleopatas bad som består av varma källor och äkta antika sönderslagna pelare på botten.
 |
| Kalkstensbassängen |
 |
| Hierapolis omfattar en enorm kyrkogård, nekropolis, med flera hundra gravar i olika utföranden |
 |
| Kleopatras bad. 38-gradigt vatten och äkta antika pelare på botten |
 |
| Sjön nedanför kalkstensberget |
 |
| Hierapolis |
 |
| Kalkstensberget från sjön |
 |
| Och sjön från toppen av kalkstensberget |
 |
| Kleopatras pool igen några timmar senare. Betydligt fler besökande nu |
 |
| Amfiteatern i Hierapolis |
Röda torget och Vasilijkatedralen
Vasilijkatedralen är gissningsvis Rysslands mest fotade byggnad. Med sina karakteristiska färgglada lökkupoler har den blivit den främsta representanten för rysk renässansarkitektur. Vasilijkatedralen ligger vid Röda torget i Moskva och bara ett stenkast från Kreml. Byggnaden används inte längre som kyrka, utan är i dag ett museum. Vilket betyder att det kostar några rubler att gå in men också att man får fota inomhus.
 |
| Vasilijkatedralen i skymningen |
 |
| Det gamla kyrkorummet |
 |
| Det finns självklart en stor samling ryska ikoner i museets samling |
Röda torget kantas i övrigt på långsidorna av Kreml på västra sidan och gallerian GUM på östra sidan samt av Historiska museet och Kazan katedralen på norra kortsidan. I vårt tidigare inlägg om Röda torget går det att läsa mer om torget och GUM.
 |
| Det gröna Senatska tornet, Lenin-mausoleet, Nikolskaya tornet och Historiska museet i rött tegel. Självklart var det mest kända tornet Spasskays inslaget och under renovering när jag var i Moskva. |
 |
| Kazan katedralen på Röda torgets norra kortsida |
 |
| Kremlmurens torn Nikolskaya |
 |
| Senastska tornet och den gula senatsbyggnaden bakom muren |
Mango Lodge på Seychellerna
Det är inte så ofta vi brukar skriva om hotell här på Ladies Abroad. Visst har Maxime och jag bott på många hotell som har varit fina på olika sätt på våra resor men det är inte så ofta vi träffar på ställen som vi tycker är något utöver det vanliga och förtjänar ett inlägg, men på Seychellerna hände detta.
 |
| Utsikt från balkongen |
Våra första fem dagar av semestern på Seychellerna spenderade vi på ön Praslin, närmre bestämt på stranden Anse Volbert. Vi valde stranden Anse Volbert för att vi önskade bo ett ställe med ett visst restaurangutbud och flera hotell än vår eget, Seychellerna är litet och gansk glesbesfolkat. Som vanligt använde vi en kombination av TripAdvisor och en hotellbokningssite, denna gång Agoda, för att hitta bra och prisvärt boende. Valet föll på Mango Lodge som scorade högt hos båda.
 |
| Utsikten från frukostbordet |
Ni kan drömma om Maximes och min förvåning när kvinnan som välkomnar oss på Mango Lodge är superblond och tilltalar oss på norska! Therese ansvarar sen ett tag sen för hotellet tillsammans med sin man som är uppvuxen på ön och med sig har de sin son Michael. Alltid bra med lite extra råd och tips från en landsmaninna.
 |
| Taket på en av bungalowerna |
 |
| Michael; sonen i huset |
Mango Lodge ligger faktiskt inte direkt på stranden, vilket de flesta hotell på Seychellerna gör. I stället ligger det på en ganska så brant höjd tio minuters promenad från stranden och utsikten är fantastisk. Hårnålssvängarna upp tog vi växelvis som motion eller så avtalade vi hämtning med bil längst ner i backen från Therese. Hotellet har tre lägenheter och fem triangelformade bungalows i brunt trä med balkong som vilar på pelare. Höga pelare på ca 20 meter! För första gången i våra liv så såg vi kokosnötterna som hängde i palmerna ovanifrån och inte underifrån
 |
| Mango, självklart |
 |
| Maxime på väg till stranden |
 |
| Frukosten omfattade varje dag ett enormt fruktfat |
 |
| Vår husgecko fotad med mobilkameran. Eftersom den var skygg och snabb så fisk jag ta kameran som fanns till hands. |
Skulle du ha vägarna förbi Seychellerna så är vårt hetaste tips några dagar på Mango Lodge!
Vad kostar en resa till Seychellerna?
Seychellerna är en ögrupp i Indiska havet norr om Madagaskar och 1500 kilometer öster om Kenya och tillhör således världsdelen Afrika. Landet består av tillsammans 116 större och mindre öar där Mahé är den största ön med huvudstaden Victoria.
Tillsammans med de två andra öarna Praslin och La Digue utgör Mahé de inre öarna på Seychellerna. Det är också här de flesta av landets ca 90 000 invånare bor, varav 85% på Mahé. Seychellerna är det afrikanska landet som har lägst antal invånare.
Historia
Öarna var obebodda och nyttjades av pirater fram till fransmännen gjorde intåg år 1756 och döpte öarna efter den franska finansministern Jean Moreau de Séchelles. Från 1810 till 1976 var Seychellerna brittisk koloni, men fransmännen hade redan satt sina spår på ön språkmässigt och seychellisk kreolska, som är en avart av franska och förstås av fransmännen, är fortfarande språket som talas av 90% av invånarna. Dock pratar så gott som alla också engelska eftersom man under brittiskt styre inte fick gå i skolan om man inte pratade engelska. Britterna har också satt sin prägel på ön genom vänsterkörning.
Ett paradis
De flesta tänker tropiskt paradis med turkost vatten och vita stränder när Seychellerna nämns och detta stämmer absolut; Seychellerna är paradis på jorden. Både Maxime och jag har besökt vackra stränder tidigare, men stränderna på Seychellerna är verkligen i en klass för sig själv och helt överlägset allt annat. Känslan av att simma omkring i det stärkt turkosa, helt kristallklara vattnet för att sen gå upp i den kritvita sanden som är så finkornig att det låter som när man kramar mjölpaketet går inte att beskriva. Att åka till någon strand igen kommer aldrig att bli det samma….
Vad kostar Seychellerna?
Seychellerna är också känt för att vara en dyr paradisö. Rörande boende så finns det resorter som kostar upp till 23 000 kronor per natt och en enklare resort kostar från 3000 kronor per natt. Som alternativ till resorter finns det också guesthouses av varierande standard som kostar från ca 700 kronor per natt. Maxime och jag bodde på två olika guesthouses, ett på ön Praslin och ett på La Digue, och båda kostade ca 1200 kronor för ett dubbelrum. För flygresan betalade vi 6700 kronor var, så kring resa och boende kommer man relativt billigt undan.
När vi kom tillbaka till hotellet efter middagen första kvällen så frågade ägaren om vi hade ätit en dyr middag. Eftersom både en lunch- och middagsrätt lätt går loss på motsvarande 200 kronor per person så svarade vi ja. Det var då han skrattade och svarade ”på Seychellerna är allt importerat förutom fisken”. OK, vi fattar; importerat är lika med dyrt.
Som sagt; notan för en lunch för två, och då drack vi ofta endast vatten, hamnade ofta på nära 500 kronor. På Pralin var prisnivån den samma på alla restauranger medan det på La Digue fanns take away-ställen (som hade bord där man kunde sitta och äta) där man fick maten i frigolitförpackningar och för 35-40 kronor. Maxime och jag gjorde av med tillsammans ca 16 000 kronor på mat, taxi, färjor mellan öarna, solkräm och utflykter under våra tio dagar på Seychellerna. Flygbiljetterna kostade också ungefär det samma.
Väl spenderade pengar
Men, resan var värt varje krona tycker vi båda. Smakar det så kostar det, det ligger tyvärr en sanning i dessa ord. Men helt underbart var det där och vi skulle båda göra om det vilken dag som helst.
Bilderna i reportaget är från stränderna Grand Anse och Petit Anse på ön La Digue.
Rigas art nouveau byggnader
Rigas medeltida stadsdel känner de flesta till och hittar till, men Lettlands huvudstad omfattar också Europas vackraste samling art nouveau-byggnader enligt UNESCO:s världsarvslista.
Vad som under sent 1800-tal var Rigas förort planerades med en bred ringväg kring den medeltida kärnan och fick namnet Elizabetes iela, där iela betyder gata. Gatan bebyggdes med dåtidens modernaste arkitekturstil art nouveau, också kallad jugend, som hade nått Lettland via Finland. De vackraste fasaderna finns på Elisabetes ielas västra del, dvs mellan Brivibas bulvaris och vattnet samt på Albeta iela där varje fasad är som godis för ögat. Några fasader är nyrenoverade medan andra är i skriande behov av lite kärlek.
Vad som för drygt 100 år sen var förort är i dag fem minuters promenad från den medeltida stadskärnan. Området hör till Rigas dyraste och flertal lands ambassader är representerade i området.
 |
| Elizabetes iela |
 |
| Alberta iela |
 |
| Gammal bil och ännu äldre byggnad på Alberta iela |
 |
| Alberta iela |
 |
| Elizabetes iela |
 |
| Alberta iela |
 |
| Elizabetes iela |
 |
| Elizabetes iela |
 |
| Elizabetes iela |
 |
| Antonijas iela |
 |
| Alberta iela |
Tyvärr tillåter inte hotellets WIFI här på ön La Digue på Seychellerna att vi laddar upp bilder från kameran, så då fick jag skriva ett inlägg och använda några bilder som redan fanns färdigt uppladdade och redigerade. I morgon vid lunch påbörjar vi tyvärr resan hem och på tisdag förmiddag är vi hemma. Då lovar vi att det kommer fler inlägg från Seychellerna.
Stranden Anse Volbert på Seychellerna
Stranden Anse Volbert, också kallad Cote D´or är det mest utvecklade stranden på Seychellernas näst största ö Praslin. Detta är också här Maxime och jag har spenderat de första dagarna av vår semester på ögruppen.
Mest utvecklade och mest turistifierade är ändå så långt från Mallis och Phuket det går att komma. När vi först kom ner till stranden så trodde vi att vi hade gått fel och stranden vi letade efter låg bredvid. På hela stranden stod ca 30 solsängar och det var det hela. Hallå, det var ju öns största strand vi letade efter! Hos Lonely planet är det så att alla restauranger som listas är de som finns att välja mellan. På Anse Volbert finns två större resorter och ett fåtal mindre guesthouses på stranden, samt ett guesthouse uppe på en höjd där vi bor. De flesta andra turisterna här är till vår förvåning asiater som i vanlig ordning håller sig i skuggan på sin resort, åker på arrangerade utflykter och inte frekventerar stranden.
Men det passar oss bra, då blir det mer vit strand och turkost hav på oss och mindre att dela.
 |
| En av restaurangerna på stranden; Café des Arts |
