Jag skrev tidigare ett reportagen om mina fina, men till antalet få, souvenirer från mina resor. Detta väckte för mig frågan om köpa hem lokaltillverkade saker på semestern; bra eller dåligt?

Jag; diskreta färger utan mönster samt inte köpa och slänga

Jag köper helt enkelt sällan hem varken souvenirer eller annat. Orsakerna till detta är flera. Flertalet souvenirer är av ett etniskt uttryck, ofta med många och stärka färger, detta är inte förenligt med min smak och hur det ser ut i mina hem varken i Oslo och Stockholm. Jag tycker inte heller om för mycket krimskrams hemma.

Läs mer: Mina finaste souvenirer

havanna-cuba-köpahavanna-cuba-köpa

Jag köper inte kläder i Asien och Afrika; av samma orsak som ovan. Jag gillar enkla kläder i diskreta färger framför batik. Jag lever också efter att det är bättre att satsa på ett dyrare plagg med hög kvalitet än tio T-shirts från strandboden. Jag köper aldrig märkeskopior, dels önskar jag som sagt att satsa på kvalitet, dels är kopior olagligt och en industri jag inte önskar stödja.

Att shoppa när jag är på semester i europeiska och amerikanska storstäder är givetvis något helt annat än vad jag beskriver ovan.

havanna-cuba-köpa

Tone; glada färger och mönster samt köper för att stödja den lokala handeln

Å andra sidan finns min norska väninna Tone. Hon jobbade tidigare både för UNHCR (FN:s högkommissarie för flyktingar) och UNICEF och reste ofta i jobbet. Efter varje resa kom hon hem med tre-fyra skräddarsydda outfits och en mängd färgglad konstverk. Jag vet inte hur många outfits hon har visat upp efter olika resor till Asien och Afrika, som inte blev som hon tänkte.

Bästa historien är då hon kom hem från Elfenbenskusten och hade beställt på franska hos skräddaren. Det visade sig att hon hade beställt en uppsättning av de absolut mest inhemska kläder som gick att beställa; så färgglada och mönstrade att det gjorde ont i ögonen. Modellerna på kläderna ska vi inte ens prata om. Till råge på allt så följde det med olika turbaner också! Jag har sällan skrattat så mycket som då hon visade mig inköpet, allt var fruktansvärt fult och totalt oanvändbart. Och nej; Tones franska var nog inte så bra som hon själv trodde.

havanna-cuba-köpahavanna-cuba-köpa

Läs mer: Att shoppa på semestern

Konstverken försökte hon alltid ge bort till oss andra och kläderna blev ju sällan som hon hade tänkt. Hon behöll båda i någon garderob eller låda något år, innan det gavs bort till städerskan eller någon loppmarknad. Hon menar själv att hon slutade gå till lokala skräddare efter Elfenbenskust-incidenten men jag vet att det inte stämmer. Jag minns verkligheten; Tone har selektivt minne.

När jag frågade varför hon inte slutade handla; kläderna använde hon inte och konsten lyckades hon inte bli av med, så svarade hon att hon önskade stödja den lokala tillverkningen och handeln. Hjälpa den kvinnliga konstnären att försörja sina barn och den manliga skräddaren att ta hand om sina föräldrar. Tone, som har en master i antropologi på är känt för att prata mycket med alla, tyckte genom att handla hos lokalbefolkningen så lärde hon känna dem bättre. Hon avslutade fadäsen hos skräddaren på Elfenbenskusten genom att gå till stranden med hans och hela hans familj nästa dag, så det ligger helt klart något i hennes tanker.

Läs mer: Hur jag via Tone hamnade i ett colombiansk bröllop utan att känna bröllopsparet

havanna-cuba-köpahavanna-cuba-köpa

Miljön vs den lokala varuproduktionen

Jag vet inte hur många gångar Tone och jag har varit osams i frågan. Jag tycker det ur miljösynpunkt är förkastligt med en köp- och slängkultur. Medan Tone tycker jag är hänsynslös mot de fattiga länder jag besöker och inte stödjer deras inhemska produktion av varor.

Läs hos Johnnybajdzjan: Lokaltillverkat i Brasilien

havanna-cuba-köpahavanna-cuba-köpa

Tone och jag kommer nog aldrig att enas i frågan men vad tycker du? Köpa och slänga för att stödja den lokala produktionen eller inte köpa om du är osäker för att bevara miljön?

Samtliga foton är från Havanna på Cuba. Vilket inte har något med artikeln att göra,
u
töver att Tone bodde flera år i Havanna under 1990-talet. Så jag tyckte de passade bra.

6 KOMMENTARER

  1. Jeg kjøper sjelden ting når jeg er på reise (kjøpte ikke en eneste suvenir da jeg var i Vest-Afrika nå nylig), men hvis jeg kjøper med meg noe, er det stort sett noe jeg faktisk kan og vil bruke. Jeg er sterkt i mot å kjøpe ting som bare blir kastet eller liggende i en skuff, og mener at det finnes andre og kanskje totalt sett bedre måter å støtte lokalbefolkningen på når jeg er ute og reiser. I Vest-Afrika lagde vi for eksempel mesteparten av maten selv, og da handlet vi på markeder og av folk vi møtte som solgte det vi trengte. På Madagaskar valgte vi å spise på en knøttliten restaurant drevet av en familie (det var ingen andre gjester der) framfor på spisesteder på hotellene, som gjerne var drevet av utlendinger.

    • Rundt å spise på mindre restauranger utenfor hotellene, så er du på helt rett spor. Noe jeg selv gjör når jeg reiser, men mest for at jeg foretrekker små familieeide steder i stedet for store hotellrestauranger med iskald air condition. Har ikke tenkt på att det også er en bra måte å stötte lokalbefolningen, bra att du framfört argumentet for meg.

  2. Jag tror nog man kan kompromissa för att både gynna miljön och lokalbefolkningen. Jag har rest mycket i afrika och där kändes det fruktansvärt ohyfsat att inte handla av byns befolkning som var helt beroende av turismen (oftast kvinnorna). Det fanns inget annat att livnära sig på – så att komma dit och inte handla av dom det fanns inte på agendan. Mest handlar jag matvaror alltså förbrukningsvaror men också smycken, presenter och kläder. Men är också miljömedveten på många plan (hur nu det går ihop med att flyga, det kan jag inte försvara) och hemma handlar jag i princip allt second hand. Tänker helt annorlunda än dig, att handla dyra saker från kända modehus. Ur miljösynpunkt är ju det inte ett dugg bättre, dom flesta syr ju ändå upp sina kläder i asie, behandlar arbetare illa och använder äkta päls. Men såklart är det ju en bra tanke att köpa kvalité som håller i längden, men gör det verkligen det? Dom plagg jag använt mest och som levt längst är främst från hm. När jag reser tar jag aldrig med favoritplagg, kanske några få, men främst sådana jag kan skänka på slutet av resan, till barnhem eller städerskans döttrar.

    Tack för ett tänkvärt inlägg, fick mig själv att fundera mycket på mina val!

    • Jag förstår tankegången med att köpa för att stödja lokalbefolkningen. Men samtidigt har jag svårt för att köpa varor som jag vet jag kommer att slänga. För mig blir det för miljöovänligt.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here